Ida Koitila (b.1983 Borås, Sweden) lives and works in Hanko, Finland. She graduated from the Finnish Academy of Fine Arts in 2011. Her work has been shown at: Space is a Common Thing, Porvoon Triennaali, Porvoo 2024, New Ice Age, Taidekeskus Mältinranta, Tampere 2023, Vidunderligheter, Borås Art Museum, Borås 2022, Mad Love, Seppo Fränti collection, Kiasma, Helsinki 2020, Extensions, Sinne, Helsinki 2019, Skulptur in Pilane, Tjörn, Sweden 2018-2022 and 2024, Crash of Air, Finnish Institute, Berlin 2015, Time that Remains, Helsinki Contemporary, Helsinki 2014.
She is represented in collections such as the Wihuri Art Collection, Kiasma Collections, Kiasma Seppo Fränti Collection, The Pro Artibus Foundation's collection and Borås Art Museums Collection. Public works are Column, Culture center Fokus, Karis 2022, Kunskapens Källa (Pool), Vasa övningsskola, Vaasa 2019, Ebb and Flow, The Tre Smeder Foundation's offce in Kvarteret Victoria, Helsinki 2017. Koitila is a member of the Association of Finnish Sculptors.
ida_koitila@hotmail.com
Photo: Sandra Kantanen
Skulptur i Pilane
Tjörn
Sweden
2024
Ungefär hälften av jordens ursprungsskogar har försvunnit och de första stora skövlingarna av svensk skog skedde i Bohuslän. Där har ansenliga mängder virke avverkats under historiens lopp, både på skärgårdsöarna och på fastlandet. Eken som var karaktäristisk för regionen höggs ner för export till kontinenten och avverkningen hade en stor betydelse för det snabbt växande Europa. Men även i Västsverige fanns ett fortsatt stort behov av virke för att kunna mätta sågverken och försörja sillfisket med de skepp och tunnor som näringen var i behov av. Det har varit en dragkamp med naturen och människan på var sin sida om repet, två motståndare som växelvis vunnit mark. När digerdöden svepte över Norden på 1300-talet avfolkades området och skogen kunde delvis återhämta sig. Men när pandemin var över och stora krig åter igen bröt ut på 1700-talet drevs repet tillbaka till motståndarens sida där det också som oftast befunnit sig.
Homo Giganteum är ett verk som tar avstamp i denna dragkamp. Breda spår, orsakade av mänsklig hand, bryter trädets tjocka bark och stammen har kapats för att förberedas till virke. Samtidigt gör naturen sitt bästa för att återvinna den gigantiska trädkroppen tillbaka till jorden, och spår av förmultning går redan att skönja på de stockar som fallit till marken i den mjuka ljungen. Skulpturen refererar till den klassiska kolonnen som har blivit en symbol för vår mänskliga civilisation, men påminner oss samtidigt om till vilket pris denna kommit att blomstra. Verket kan också ses som en metafor för mänsklighetens bräcklighet gentemot naturens inneboende krafter och är en påminnelse om att dragkampen ännu inte är över.
Titeln Homo Giganteum är en hybrid mellan det latinska Sequoiadendron giganteum och Homo Sapiens. Det förstnämnda är namnet på den största levande trädarten i världen. Den högsta individen finns i Kalifornien och kallas för General Sherman. Den är 83,8 meter hög och har en diameter på 11,1 meter. Stora områden av arten avverkades under mitten av 1800-talet fram till början av 1900-talet för att bygga hus vid San Fransiscobukten. Idag är arten klassad som starkt hotad.
Virket till konstverket kommer från två stormfällda ekar inte långt ifrån Skulptur i Pilane.
The barbed wire works was created for the exhibition Crash of Air at The Finnish Institute in Berlin, Germany 2015. ”Koitila winds strands of barbed wire into balls before covering them in wax. They come as solo works like Metates (2015) or as part of a whole installation as in Emulsion (2015), and bring vibrant pigment into her palette. Metates is dark, almost blue-black and is ominous and lurking while the Emulsion works are brightly coloured (but veiled in wax), and form a garden of thorns, some bright green, others orange or yellow, all set in thickets of brown and grey. It is as if the wall of thorns surrounding the mythic Sleeping Beauty has been transformed, not by a prince, but by Koitila who has fought those dangerous barbs and struggled to bring them back to us as treasure.” (Micheal Petry: ”Resistance to melting.” In: Ida Koitila. Memo. Pro Artibus Foundation 2019, p 19.)
The folklore tales about the so called ”adder stone” became the inspiration for the DNA series when numerous of these stones were found in the woods nearby the artist residency Hôtel Chevillon in Grez zur Loing in France where the artist stayed in 2013. The stones, with a naturally occurring hole through them and supposably holder of magic powers, where combined with modern materials from outdoor clothing, such as cord stoppers and shoelaces. The first sculpture came to being during the residency stay in France and was first exhibited at the A Yellow Ribbon exhibition at II II // I Hochstrasse 45, Berlin. Later on it changed form and was turned into three separate sculptures.
The Under the Duvet series was created for the exhibition Silent Speakers at Ålgården in Borås, Sweden 2013. The works explore the ambivalent features in human relationships.
The Under the Duvet series was created for the exhibition Silent Speakers at Ålgården in Borås, Sweden 2013. The works explores the ambivalent features in human relationships. ”Koitila uses wax to allude to the inherent violence of covering and concealing while at the same time hinting at its healing and ‘forgiving’ quality. Her series of white wax balls is called Under the Duvet (2012), where lovers are often found.” (Micheal Petry: ”Resistance to melting.” In: Ida Koitila. Memo. Pro Artibus Foundation 2019, p 19.)